30 augusti 2013

I'm home

Under the blankets, next to the man I've missed more than I realised. It's raining outside. Met all the lovely and amazing friends yesterday. Had too much to drink and sang karaoke until 4 am this morning at some random bar in Cape Town. A little bit sick now. But oh so happy.

Happy to be home.

21 augusti 2013

Really?

So our prime minister wants to save 16 billions SEK on lower taxes. And who will pay for that? School? Old people? Hospitals? Universities?

REALLY?! This is not supposed to be like this. This is not Sweden. Not for me. And not for YOU I hope, my friends!?

Vote red/green next year, please. This has to stop!

14 augusti 2013

13 days left

Wow. Time. Flies. Fast!

Less than 2 weeks left. Sitting at work. Night shift. Last hours at work. Feels weird. Been here 3 months and as always I love all the kids. They are amazing. I learn so much at this job. The kids are giving me inspiration. Inspiration to live my life and never take my life for granted. To come from a country like Sweden is a gift everyone should appreciate. No war. No starving. No nature disasters. I wish that people here could see that and appreciate things instead of complaining about stupid things. People should travel more, see more, learn more. Understand more!

Im nervous about going back to SA. I'm always nervous. But this time is different. I have no idea for how long I will stay. And that's scary as hell. At the same time I'm sure I don't wanna be in Mjölby, Sweden.. Nothing worse can happen than that I have to go back home. And if I have to do that I will be fine. So, I should stop worry. But I guess it's a part of the whole thing. The excitement and nerves playing with my mind. I'm gonna be fine.

Matilda is coming down to visit. And maybe Jennifer. Probably some more people will come too when I tell them that there are flights for about 5500 SEK these days!

And yes. To see Peter again will be really really nice ;)
Great memories.

8 augusti 2013

60 km avklarade

Har spenderat fem dagar med www.asylstafetten.se. Kom hem igår kväll efter en grym avslutning i Norrköping med stor demonstration utanför migrationsverket, fest med balkanband och underbart häng med alla dessa fantastiska människor. Jag är lite "frälst" och inser ännu mer nu hur jävla viktigt detta är. Det är så otroligt många som behandlas som skit rent ut sagt i det här landet. Varför? För att de är flyktingar och våra lagar inte tillåter de alla att få skydd här. Kampen kommer fortsätta. De andra går vidare mot Stockholm. Jag har en viktig uppgift att avsluta innan jag åker tillbaka till Sydafrika. En ung tjej från Afghanistan behöver hjälp att gömma sig. Hemskt, men sant. Hon är 17 år, har fått avslag och ska utvisas till Afghanistan. Hennes beslut kom redan i september 2012. I 12 månader har hon nu väntat. Hon har varit i Sverige i 1,5 års tid. Migrationsverket säger att de letar efter hennes mamma. Så är det, är du barn och har en förälder i liv så skickas du tillbaka. Om du dessutom har en lite otydlig berättelse så tror de att du ljuger. Hur lätt ä det att åretberätta hela sitt liv för en främmande människa under någons timma förhör? Försök själv. Vad gjorde du när du var 5 år? Hur såg din hemstad ut? Vad var det för färg på bussarna i din stad? Hur gammal var du när du började skolan? (i Afghanistan räknar man inte ens år och de flesta vet inte hur gamla de är). Det som glöms bort är då att en mamma inte hjälper speciellt mycket mot kvinnoförtryck, tvångsgifte, misshandel och andra inhumana företeelser. Den här tjejen vet att hon inte har en chans till ett värdigt liv där. Antagligen inget liv alls. Tidigare i år skickades en annan ung flicka tillbaka till Afghanistan. Hon hann inte utanför flygplatsen innan polisen hittade henne, våldtog henne och dödade henne. Inte spelade det någon roll då om hennes mamma fanns i landet... Nu är det så att denna tjej fyller 18 i november. Då behöver migrationsverket inte längre följa barnkonventionen så då är det bara att skicka tillbaka henne, då hon anses vuxen. Det bryr sig säkert Afghanistansk polis om.. Suck, jag blir så trött.

Så. Om 17 dagar åker jag tillbaka till Sydafrika. Så konstigt! Tiden har gått så väldigt fort. Förstår inte var all tid tagit vägen! Känner mig lite lite stressad att hinna med allt jag måste fixa innan jag åker. Men det löser sig, det gör det ju alltid ;) Ska på festival nästa helg med Matilda, det ska bli trevligt. På måndag ska jag göra klart min tatuering på armen. Jag ska träffa Anna och Felicia. Jag ska umgås med familjen. Jag ska fixa reseförsäkring. Jag ska vara i Stockholm och träffa Dina, Carro, min bror och dessutom gå på ett möte där. Jalla jalla, det kommer gå bra!

Ikväll blir det familjehäng med extrafamiljen Thelander (pappas Åsas familj) i Skänninge som varje år under Skänninge Marken. Sweet. Länge sedan jag träffade Magnus (Åsas bror).

Skall återgå till jobbet nu. Hörs.

4 augusti 2013

This will be in Swedish.

I can't really write this in English. It's too many feelings and questions in my head. So, I will write in swedish. Feel free to google translate it and you will understand most of it :) !

Jag vet inte var jag ska börja riktigt. Det har varit två helt fantastiska dagar. Fulla av intryck och känslor som är svåra att beskriva. Jag har träffat och även vandrat med Asylstafetten. I korta drag är det ca 25 personer som vandrar från malmö till Stockholm under 34 dagar för att uppmärksamma och kämpa för en mer human flyktingpolitik i Sverige. Läs mer på www.asylstafetten.se . De anlände till Mjölby i torsdags kväll. Jag och en ungdom från jobbet åkte och sa hej och hälsade dom välkomna. På fredagskvällen fixade jag, tillsammans med en massa andra underbara människor i Mjölby, så att de kunde komma och äta mat och senare hade de en presentation och ett diskussionsforum för allmänheten i Gästisparken i Mjölby. Flera av de killar som är asylsökande och även levt som papperslösa i Sverige under flera år berättade sina livsöden för helt främmande människor. Jävligt starkt och jag tror att många blev mer berörda än de trott att de skulle bli. Det märktes att många hade frågor. Frågor som för mig, som jobbat inom området några år nu, är helt självklara, men har svar som merparten av människor i Sverige idag inte har en aning om.

Det är så jävla irriterande att någon kan tro att det finns människor som flyr hit för att det är kul, för att de ska komma hit och leva på våra skattepengar. Det är skrattretande att tro att någon VILL fly från sitt hem, sin familj, sina vänner och allt som någonsin betytt något. Jag kan ibland ha så svårt att förstå hur någon tycker att det låter logiskt. MEN jag är väldigt medveten om att många, väldigt många, tänker så. Sedan har vi de här som säger "jag är inte rasist, och jag tycker vi ska hjälpa människor i krig men......" Och så kommer det där om "skicka hem de som inte sköter sig och som inte försöker komma in i samhället och inte vill lära sig något. skicka hem de som inte lever i krig, det måste ju finnas nåt ställe i deras hemland som är ok? Vi kan inte hjälpa alla. Vi har inte jobb åt dom ändå." etc etc.. Det är så urbota dumt, korkat och naivt.

Jag tänker inte gå in på att svara på alla de här funderingarna och påståendena. Jag vill bara att ni ska veta att det finns så jävla många i det här landet som lever gömda, papperslösa, med rätt till INGET alls. Tror ni att NÅGON väljer detta framför att kunna vara i sitt hemland? Tror ni att man hellre lever i Sverige utan pengar, boende, rätt till vård osv om man inte känner att man måste. Om man inte känner att man inte har nåt annat val? Tror ni också att någon VILL fly sitt hemland? Kanske åka 24 timmar liggandes på en verktygslåda under en lastbil för att ta sig bort från familj och vänner.. Tror i att någon som inte ens kan simma vill åka gummibåt för 10 personer, lastad med 50 personer, över öppet hav för att ta sig ifrån de som betyder mest i deras liv? Tror ni att någon VILL göra det?

Det är frågor som dessa som asylstafetten driver och vill att NI ska uppmärksamma och förstå mer av. Jag vet att alla inte kan veta allt. Det finns massa viktiga saker i världen som jag inte kan saker om. MEN jag väljer då att inte uttrycka mig om dom. Jag väljer att inte påstå saker om det jag faktiskt inte egentligen vet något om. När det kommer till flyktingar och rasism så är det på något vis ok att uttrycka sig även om man inte vet ett skit om sanningen. Det är sorgligt.

Asylstafetten är det bästa som hänt mig sedan jag varit i Sydafrika och jobbat med människor i nöd. Jag har aldrig kännt så starkt för något innan i Sverige och jag vet vad jag vill jobba med när/om jag flyttar hem till Sverige igen. Jag har den där känslan att inget annat spelar roll och jag vill göra något åt detta NU. Det är bara Sydafrika och de projekt jag jobbat med där som fått mig att känna så förut.

Den dagen jag får för mig att komma hem till Sverige igen, då vet jag vad som väntar. Det känns skönt. Jag vet att jag kan om jag vill. Och jag vill när jag vet att jag kan!

Idag gick jag från Mjölby till Vikingstad med detta underbara gäng.
På måndag till onsdag går jag med stafetten från linköping till Norrköping. Följ med!!!!!